Inom området socialt arbete och socialpolitik finns en mängd intressanta, men också svåra frågor. Vi tror att det är viktigt att detta diskuteras och att det är av stor vikt att så många som möjligt deltar i den diskussionen. Vi hoppas att Du vill berika diskussionen på Sociala Nätet med Dina synpunkter.
Tipsa en vän eller kollega om Sociala Nätet! Klicka här.
Har Du svårt att hinna med allt nytt som händer?
Inom socialt arbete och socialpolitik händer det hela tiden saker. Vill Du få hjälp att uppdatera Dig? Läs Sociala Nätets sammanfattning av senaste nyheterna med länkar till mer information.
|
| | 
|
 |
|
|
Socialt arbete i en återvändsgränd
|
Grunden i vårt välfärdssamhälle är rätten till försörjning, rösträtt, en skola tillgänglig för alla,
sjukvård samt rätten till en bostad. Gustav Möller legendarisk socialminister under 1940-
talet lade grunden för välfärdssamhället som allmänt kom att kallas folkhemmet. En central
fråga idag är om samhället är till för alla. Stora delar av välfärdssamhället har genomgått
förändringar under de senaste 30 åren. Utgångspunkten för den här artikeln är att diskutera
och fästa uppmärksamhet på den del av socialtjänsten som möter utsatta människor det vill
säga socialtjänstens Individ och familjeomsorg (IFO). IFO sitter på första parkett och åser de
förändringar som samhället genomgår och som drabbar människor.
En väg in
Människor drabbas på olika sätt av de snabba förändringar som samhället genomgår. De
socioekonomiskt starka grupperna som har utbildning, arbete och bostad påverkas i liten
utsträckning. Däremot finns grupper i samhället som är mer sårbara för förändringar vilket
kan bero på utbildningsnivå, inkomstnivå, fysisk eller psykisk hälsa, missbruk, hemlöshet,
arbetslöshet, resurser i nätverket, etnicitet med mera. En kombination av olika faktorer kan
under vissa omständigheter leder till att människor nödgas ta kontakt med IFO för att lösa en
akut situation.
En väsentlig del av arbetet inom en IFO-organisation är att utreda människors behov eller
med ett annat ord behovspröva behovet av stöd och hjälp samt bedöma vilken form av
insatser som behövs. IFO är samordnaren och spindeln i nätet gentemot andra myndigheter
som exempelvis arbetsförmedlingen, försäkringskassan, psykiatrin, beroendevården,
skolan och kriminalvården. Problemen som många av dem som vänder sig till IFO har
är sammansatta och berör många livsområden och dess uppkomst har sin unika historia.
Vägen ut
Iden med IFO är att det ska vara det yttersta skyddsnätet för människor i välfärdssamhället. I
någon mening fyller det sannolikt också den funktionen. En central fråga är dock om det finns
vägar ut ur detta system eller om människor fastnar och blir kvar. Här är inte platsen att göra
en djuplodande analys om skälen till varför människor blir kvar. Däremot går det att peka på
det faktum att kommunernas socialbidragskostnader har ökat under 2000-talet. Strukturella
förändringar inom arbetsmarknaden i kombination med förändrade ersättningsnivåer och
regler inom trygghetssystemen har med stor sannolikhet påverkat den utvecklingen. Ett annat
faktum är att trösklarna till den reguljära arbetsmarknaden successivt höjts under de senaste
15 åren. Förändringarna inom arbetsmarknadslagstiftningen och därtill kopplade regelverk
samt kraven på utbildning utgör en del av detta tröskelbygge. Detta i sin tur har lett till att
kommunerna under de senaste 15 åren tvingats bygga upp en egen arbetsmarknad för personer
som av olika skäl inte kommer in på den reguljära arbetsmarknaden. Avsikten var att dessa
verksamheter skulle fungera som språngbräda och kvalificera och ge människor referenser.
I stället har verksamheterna utvecklats till att bli en permanent tillfällighet. En väsentlig
funktion som de trots allt fyller är att de är meningsskapande och ger vardagen ett innehåll.
Utöver förändringar inom arbetsmarknaden har även bostadsmarknaden genomgått stora
förändringar under de senaste 15 åren. Möjligheterna för olika grupper i samhället att få en
egen bostad har successivt kringskurits genom hyreshöjningar, skärpta krav på hyresgästerna ,
ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Människor som tagit sig ur svåra situationer
och kvalificerat sig för träningsboende/försökslägenhet riskerar att bli kvar i den sekundära
bostadsmarknad som byggts upp. De allmännyttiga bostadsföretagen förmedlar lägenheterna
och IFO ansvarar för uppföljningen och agerar indirekt som hyresvärd. Ytterst få får eget
kontrakt trots att många har skött sin bostad i flera år.
Frågan idag är om det finns vägar bort från samhällets yttersta skyddsnät. Strukturella hinder
omöjliggör för många att komma vidare. Givetvis ansvarar människor för sina handlingar och
vad de kan leda till men även de strukturella förändringar som samhället genomgått har stor
betydelse och påverkar indirekt människors handlings och val möjligheter.
Nya kunskaper
Som en räddande ängel lanserar Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Socialstyrelsen
satsningen att IFO behöver tillföras nya kunskaper och evidensbaserade metoder. Begrepp
som evidens och vetenskaplighet är centralt. Bakgrunden till satsningen på ”nya kunskaper”
tycks bygga på antagandet att de som arbetar med socialt arbete inte vet vad de gör att det
mesta görs på känn. Andra brister är dokumentation och uppföljning. Framförallt anses råda
en stor okunskap kring effekterna av behandlingsinsatserna. I stället förordas användning
av metoder med god evidens. Det som för närvarande pågår är att staten, tagit kommandot,
och håller på att införa ett förändringsprogram för ”kunskapsstyrning”. I sammanhanget
bör påminnas om att tankarna om evidens och ny kunskap har sin grund och bör förstås
inom ramen för NPM-rörelsens (New Public Management) sätt att se på tillvaron. Ett
betydelsefullt inslag inom NPM är just styrning. De styrprogram som införts och som håller
på att genomföras är exempelvis evidensbaserad praktik, nationella riktlinjer samt öppna
jämförelser. Viktiga verktyg är mätningar, jämförelser samt att styra genom fakta och
evidens. Terminologin och begrepp som processtöd, controller och olika idag förekommande
arbetsmodeller, har lånats från industrin.
Frågan som bör ställa är dock om evidensbaserade metoder är lösningen på problem som
är sammansatta och som utvecklats och fördjupats under lång tid. ”Nya kunskaper” ses
som kungsvägen ut ur det som har strukturella förtecken exempelvis de tidigare nämnda
förändringarna på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och trygghetssystemen.
Därmed inte sagt att det inte behövs kunskaper. Kunskaper och möjligheter till fördjupning
kring de frågor man ställs inför i vardagen är nödvändigt. En central fråga är om det
pågående kunskapsprojektet är den rätta vägen.
Erfarenhetsbaserad kunskap – vad är den värd?
Personalen inom IFO hukar under de anspråk som staten har. Verksamheten ska inte
bara utvecklas mot evidens och kunskapsbaserad praktik och i ökande utsträckning ta
del av kunskapsöversikter och tillämpa evidensbaserade metoder, den förutsätts också
vara beredd på återkommande förändrade budgetförutsättningar. Omorganisationer,
personalomsättning och politikerstyrning präglar också en stor del av vardagen i
verksamheten.
Det är en sida av de förutsättningar inom vilka de nya kunskaperna ska implementeras.
En annan sida är att personalen i stor utsträckning är välutbildad men har små möjligheter
att tillämpa de metoder de utbildats i. Det finns även kunskap och erfarenhet av vad
som är verksamt i klientarbetet men de allt mer slimmade organisationerna omöjliggör
utvecklingsarbete till gagn för klienten/brukaren. Verksamhetsområdet är också väl förtroget
med vad som händer med människor som drabbats av de förändringar som samhället
genomgår.
Avslutningsvis är behovet stort att finna former för att systematiskt formulera, dokumentera
och följa upp vardagsarbetet. Då staten idag har tolkningsföreträdet om vad som är rätt
kunskap inställer sig frågan vad den erfarenhetsbaserade kunskapen har för dignitet.
Socialpolitik
Det finns anledning att fundera kring om välfärdssamhället är till för alla. Idag tycks
ekonomismen vara det som styr arbetet inom offentliga sektorn vilken IFO är en del av.
Budgethållning är det överordnade paradigmet. Därutöver ska varje skattekrona kunna
redovisas. Människor har blivit en kostnad. I stället för att se till helheter har välfärdssystemet
delats upp i stuprör där varje sektor försvarar sitt imperium och sätter upp gränser för vem
som ska få passera och vem det är till för.
Ytterst är det människor som drabbas och som hamnar utanför och som får stora svårigheter
att återigen ta sig in i samhällsgemenskapen. Vem ska försvara dem? Det finns skäl att
återupprätta ett samhälle som är till för alla.
Anders Arnsvik
Vill du skriva en debattartikel?
|
|
| |
| |
|
|
|
Tjänster och information
|
|
|
